Just nu kämpar jag mig igenom varje dag. Jag hoppas att nästa ska bli bättre. Mitt liv prövas som vanligt men jag står upp än. Jag kanske inte ringer så ofta eller dyker upp på kaffe men jag är snart tillbaks. Jag måste bara vara hos den som behöver mig mest just nu. Mina dagar är uppbokade efter klockan och nervositeten förföljer mig. Det är första gången jag ber till gud men jag hoppas att han är med oss nu och att han kan göra livet bra igen. Hade allt handlat om mig så hade jag varit tuff och sagt att äh det ordnar sig igen. Nu står jag vid sidan och hoppas att gnistan i livet kan tändas. Jag är maktlös, tom, trött, ledsen, orolig, förtvivlad och rädd. Men jag finns här och packar inte ett steg. Jag önskar just nu att jag kunnat trolla eller att detta handlat om mig så ingen annan behövt lida.
Så mina vänner ge mig tid att vara borta och tänk på att allt blir bra igen. Sköt om er alla
