Jag blir så ledsen

för varje år...Adrians glasögon har gått sönder igen. Han har inte haft dom på sig på flera dagar. I kväll kom han och sa: mamma jag har så ont i huvudet, jag behöver nya glasögon. Det blev en kniv rakt in i mitt hjärta. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man får ut, räkningarna är bara högre och högre känns det som. Jag har verkligen inte pengar till det nu. Micke sa till mig att ringa Adrians pappa som aldrig ger en krona extra. Jag visste hur det skulle sluta men jag gjorde det ändå. Mattias bara skrattade åt mig och sa att han betalar underhåll. Vad räcker detta till??? Underhållet har varit på nästan samma summa som när jag var liten, ändå har allt blivit dyrare. Hur hänger det ihop? Micke blev skit arg och menade hur fan kan man göra så mot sitt barn. Det är ju inte jag som behöver pengarna det är ju till hans son! Hur kan man vara sådan?? Vad händer nu när dom får ett barn till? Glömmer han Adrian helt då? Jag blir så ledsen för jag förstår inte. Det ligger en jacka på Statoil i Sölvesborg som är Adrians. Jag har bett Adrians pappa att stanna där när dom hämtar Adrian på tåget så han får ta sin jacka. Men inte det e ju jag som köpt den. Jag fattar verkligen inte varför han blivit så här. Fan säger jag! Varför kommer detta nu? Micke erbjöd sig betala lite och sen skulle han försöka skramla av hans mamma och pappa. Jag skäms... men jag har ju ingen att fråga. Fan ta dig mattias vad lågt du sjunker