Nej vad händer? Har jag gått upp i rök? Nej då jag är här som vanligt. Jag har bara valt att få vara för mig själv och fundera över allt runt mig. Vad som är bäst för oss alla och hur jag mår på rktigt. Jag har/hade tappat allt och kände jag lägger ner och sticker NU! Det stora problemet är mig själv, jag tar mig aldrig tiden till att bara vara och va ledsen och gråta när jag behöver det. I bland känns allt tungt för det som hänt i mitt liv kanske någon annan får en bråk del av, jag själv har fått gå igenom alla prövningar utan att se mig själv.
Det som är det största behovet i mitt liv och det kan tyckas märkligt är AVLASTNING!!! Inte när Micke e hemma utan när jag e själv med alla. JAG HAR INGEN!! Då blir resultatet det som blev nu. Han kommer hem jag e slut körd totalt, jag skriker på honom låt mig VARA låt mig SOVA. Han själv har INTE varit på semester utan slitit röven av sig 14 dagar på en båt där man jobbat dygnet runt. Båda e trötta och ingen har energi till något. En 11 åring som blivit riktigt sjuk och en 11 åring som trotsar tills förbannelse en 3 åring som måste testa alla gränser. Normalt i alla familjer men jag orkar inte med mig själv och min verk.
Men bara så ni vet, jag är hemma igen och VI ska hitta en lösning på problemet men det e inte lätt när alla är döda som kunnat hjälpa mig. Barn vakt?? Men vem. Skulle aldrig få för mig att lämna mina barn till någon jag inte redan känner. Det e prio ett TRYGGHET för oss alla. Men det skulle vara guld värt att ha någon som kan avlasta mig i bland låta mig göra vad jag vill om det så e sova, umgås med vänner eller på någon fest. MÅSTE BLI SOCIAL IGEN på något sätt... Så nu vet ni var jag finns hemma i VILLA EKDALA!!
Jag har förstått det varit nåt och kan bara tänka att det ju är synd att jag inte bor nämre er då jag mer än gärna hjälpt dig/er med barnen :) Adrian (och hans syskon oxå såklart)finns ju i mitt hjärta <3
SvaraRaderaVad är det som hänt med Niklas då?
Hoppas du inte anser mig vara nyfiken nu men som sagt, bryr mig! :)
/Cornelia
Kram kram!