2000 drabbades jag av min cancer. Striden med att orka vara levande var hemsk. Att även ha en ny född var ännu hemskare. Tanken på alla lite cellgifter som rann i mitt blod gör mig fortfarande illamående och jag kan fortfarande känna lukten av skiten.. Strålbehandlingarna 5 dagar i veckan fast satt i en bänk med en mask formad efter mitt huvud, bara tanken är hemsk. I masken sitter det bultar som man sätter fast i bänken alltså du sitter verkligen fast.. usch..
Många minnen kommer tillbaks och många mardrömmar med dom.. Varför skriver jag detta nu? En knöl jävel är hittad igen!!!! Jag hatar det, jag hatar sjukdomen som tog min pappa i från mig jag HATAR cancer!!
Det är säkert inget bara falskt alarm men för mig är det skit jobbigt att bara veta vad som komma skall OM det är tillbaks..
Tappar jag allt nu och rasar samman? Nej oavsett så har jag samma anledning i dag som då att överleva, mina barn!
JAG GER INTE UPP!!! OM det är något..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar