lördag 12 september 2009

Maktlös!!

Så här är det..
När Adrian var 4 månader fick jag beskedet cancer. Jag hade tre tumörer på halsen och formen hette hodgkins lymfom. I två års tid gick jag på cellgifter, strålning och även en operation.
Cellgifterna fick jag på Uddevalla sjukhus varje gång tog sex timmar. Det var 4 olika påsar som skulle rinna in i blodet. Min lilla pappa satt bredvid och drack läsk och jag fick inte röra mig. Han vek inte en tum. Han sa ta mina njurar, mitt hjärta min lungor bara du blir frisk min däka. Underbara pappa!!
Strålningen fick jag 5 dagar i veckan i 4 veckors tid och det var tråkigt kan jag lova. Jag pendlade ju mellan Grebbestad och Sahlgrenska, Göteborg 34 mil om dagen. Hade Adrian liten och ville komma hem. Min operation gjordes på Näl sjukhus i Trollhättan. Detta var ingen rolig tid och jag var ju så jävla trött hela tiden. Men jag bestämde mig samma dag som jag fick diagnosen att jag skulle leva. Jag jagade sjukhusen med blås lampa och sa att jag tänker inte sitta och vänta utan nu kör vi.. Mina vänner Linda Pihl, Jenny Andersson och Linda Ljungholm var helt fantastiska denna tid. Alla tog sig upp till Grebbestad och överraskade mig. Det betydde mycket. Min lilla Jenny var med mig på behandling och det var nog först då hon förstod att jag var sjuk, gud vad du grät gumman. Ni var och är toppen!!
Nu i dag vet jag ingenting längre. Jag har varit hos läkarna och mina blod prover är inte så bra längre. Jag har två nya knölar på min hals som oroar mig riktigt nu. Nu väntar karusellen igen.
Biopsi först sen skikt röntgen och sen får vi se. Jag HOPPAS HOPPAS att detta är något annat, svullna körtlar eller något. Just nu e jag skit rädd. Men jag säger det än en gång, det behöver inte vara något men jag är ju självklar nervös. Jag har gjort detta tidigare jag vet var det innebär. För mig heter det inte bara cellgift för mig finns det så mycket annat än bara ordet. Illa måendet, tröttheten, hår avfallet och lukten. Men oavsett nu vänner, så om det nu är hårsäcks inflamationer, svullna körtlar eller cancer så e det bara till att köra igen!! Snälla snälla söta alla. Inget daltande för mig finns det bara en väg oavsett och det är att bli frisk. Ingen vet om jag har något än så nu är det en dag i taget som gäller. I morgon skriver jag om svamp skogen i stället för dit ska jag då och det är fan så mycket kuligare än detta. Kram kram alla...

2 kommentarer:

  1. Min älskade lilla söta goa Nina du känner mig, inget jävla daltande här inte men däremot vet du att jag finns här hur mycke du vill och orka dag som natt för alltid. Och du kommer klara detta oavsett vad det är som spökar. Love you...

    SvaraRadera
  2. Tänker på dig../bea

    SvaraRadera